Ab imo pectore

Bitter
Det är nog det lättaste sättet att beskriva min mentala status just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag har inga mål i mitt liv just nu. Jag vill nog mest göra något, känna mig delaktig. Känna att nån behöver mig. Verkligheten slår en hårt och hjärnspökena håller en kvar på marken. Det svåraste är när man själv intalar sig att man är utbytbar. Att man bara förstör. Det får en att dra sig undan från allt vilket bara förvärrar. Det blir svårare och svårare att bara plocka upp telefonen och ringa någon. Känns som man blir en börda även om verkligheten är något annat.
A waste of space