Uppenbarligen har jag inte skrivit sedan SRF. Och det var ju ett tag sen.
 
Det har inte hänt så mycket sen dess faktiskt. Jag var i Paris med mina finaste vänner. Vi vandrade runt på trånga gator, klättrade upp för monte matre, var med om en gudstjänst i notre Dame, hade den obligatoriska pickninken nedanför Effieltornet och gud så mycket med som va underbart fint.
 
Jag bor ju i göteborg nu. I en liten etta på fjärde våningen där jag springer på trevliga människor i köket och jag har ett skrivbord som är som ett sånt som man hade på lågstadiet.
Jag läser också en massa biologi. En himla massa saker om celler och genetik som de säger är viktigt men jag vet inte om jag håller med. Inte för mig i alla fall. Men i vilket fall så begraver jag mig i mina böcker, skriver små antekningar på lappar som jämt försvinner och sitter på olika bibliotek runt om i hela stan och pluggar inför tentor.
Men livet är inte bara plugga och skriva tentor heller ju. Livet är mer en dimma av överfyllda caféer, trånga pubbar där man dricker olika sorters mystiska viner, alldeles för stora halsdukar och bara ligga och kramas med den där pojken med de grå ögonen.
Han är himla fin. Det liksom gör ingeting att vintern nästan är här och att allt är så kallt och mörkt hela tiden. Inte när han pratar om hur fint det hade varit om vi bara drog iväg till Skottland ett tag. Eller om den där pjäsen som vi borde se till våren.
 
Jag känner mig verkligen hemma igen och allt är så himla bra
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej