Idag tog jag en stund för mig själv. Jag gick ner till havet och såg solen långsamt försvinna bakom horisonten.

Det är sådanna stunder som jag behöver för att hålla mig flytande. Jag kommer aldrig kunna förstå mig på människor som rusar igenom sitt liv med blicken sänkt och missar allt det underbara vi har runt omkring oss.
Det är det lilla, som hur löven faller om hösten, sättet solen lyser över en stilla sjö eller ett samtal med en god vän över en kopp kaffe som är ren glädje för mig.
Förut var det viktigt med andra saker, större grejer. Men ändå, inerst inne, har alltid vetat att det är de små sakerna som skänker den sanna glädjen.

Jag har träffat min flickor under veckan.
Dessa härliga människor som förgyller hela mitt liv. Utan dem hade livet varit mycket mörkare

Jag har egentligen många tankar som jag vill skriva ner, många funderingar. men jag tror att Jag håller de för mig själv


Jag har en god vän, en vän som bara vill alla väl. Han är fylld av vackra ord och glädjande skratt. Han ler genom sin egen smärta för att dämpa min.

Många människor säger att ögonen är själens spegel.

Fantastiskt vackra ögon visar på en fantastiskt vacker själ. Fortsätta att le genom dina motgångar. Tillslut går det över. Tillslut får du tillbaka glädjen i dina ögon

 

 

Jag har en konstig känsla inom mig just nu...
Allting går för bra. Något är fel
Lugnet före stormen