Idag tog jag en stund för mig själv. Jag gick ner till havet och såg solen långsamt försvinna bakom horisonten.

Det är sådanna stunder som jag behöver för att hålla mig flytande. Jag kommer aldrig kunna förstå mig på människor som rusar igenom sitt liv med blicken sänkt och missar allt det underbara vi har runt omkring oss.
Det är det lilla, som hur löven faller om hösten, sättet solen lyser över en stilla sjö eller ett samtal med en god vän över en kopp kaffe som är ren glädje för mig.
Förut var det viktigt med andra saker, större grejer. Men ändå, inerst inne, har alltid vetat att det är de små sakerna som skänker den sanna glädjen.

Jag har träffat min flickor under veckan.
Dessa härliga människor som förgyller hela mitt liv. Utan dem hade livet varit mycket mörkare

Jag har egentligen många tankar som jag vill skriva ner, många funderingar. men jag tror att Jag håller de för mig själv

Kommentera

Publiceras ej