Jag har hör ganska ofta att jag har tur. 

"Vilken tur du har som fick det jobbet!"
"Fan vilken tur att du fick en lägenhet!"
"Du behöver ju bara glida med"

Jag tror inte riktigt på tur. Jag tror på möjligheter. Det är lite sannolikhetslära över all egentligen. 
Säger man ja och kastar sig in i nya erfarenheter så kan det antingen gå bra eller dåligt. Folk förbiser stegen som ligger före och under. Jag har kämpat länge för att komma hit där jag är idag och jag ska inte skymma undan hur många människor som har hjälpt mig hit. 
Jag tror det handlar om att utnyttja sina resurser. Jag har alltid frågat om hjälp av de människor i min omgivning som vet mer än mig. Goda råd och en stark drivkraft får en att komma långt. 

Jag tror att skälen till att folk fortfarande ringer mig, om det så är om jobb, råd eller vad som är att jag visar att jag vill och kan. Ingen är bäst på något när man börjar. Det låter väldigt kliché, men så länge man verkligen försöker och inte ser sin okunnighet som ett hinder utan snarare som en platå för utveckling. Kan man komma hur långt som helst. Det kommer alltid finnas motgångar, men det är hur du hanterar de motgångarna som visar vad du är för människa.
Det är inte lätt att resa sig upp, borsta av sig dammet och börja om. Men det blir inte lättare om man rullar ihop sig under täcket och låtsas som det aldrig har hänt.
Det är fan inte lätt att leva så, men varje gång man tar sig upp så vet man hur man ska hantera problemet när det dyker upp igen. 
Man ska aldrig gömma undan sina problem eller försöka glömma dem. För varje löst problem blir man lite starkare och lite lugnare när nya dyker upp. I alla fall jag. 

Jag har lärt mig att ta livet med en klackspark. När jag ligger på min dödsbädd kommer jag med all säkerhet inte ångra det jag gjort, bara sådana möjligheter dom jag fick som jag förbisåg. Hellre gör jag något som slutar i katastrof än att undra hur det skulle blivit.

Hade jag personligen lyssnat till mina rädslor hade jag nog fortfarande bott kvar i min lilla hemstad, gått på samma pubb varje helg och jobbat med något jag verkligen inte trivts med. Och jag hade verkligen inte haft alla de underbara vänner jag har nu.

Lite mod har gett mig en massa fotojobb, en liten lägenhet med ett alldeles för stort badrum, en underbart mysig pojke och att jag kan sova hela nätterna utan att behöva oroa mig för vad som kommer hända imorgon.

Jag säger bara detta,
Tacka ja till möjligheterna. Skit i om det är läskigt eller okänt eller känns så himla ensamt i början. 
Man kan inte se regnbågen om det inte vore för lite regn ;) 


Göteborg, foto, fotograf, livet, möjlighet, rädsla, tankar, tur, vänner,

Kommentera

Publiceras ej