Har sträckläst denna boken nu.
Finner den underbart rå och cynisk. Inget sockersött bara råa känslor och mänskliga dilemman.
Känner igen mig i många av dessa händelser måste jag säga...
Nårra utdarg ur boken, dålig kvalitet på bilderna dock.




Boken jag talar om heter "Vi som aldrig sa hora" och är skriven av Ronnie Sandahl
Kanske va allt en lögn?

Alla gånger jag vaknade mitt i natten av sms:en
Alla gånger jag satt uppe hela nätter för att bara lyssna
Alla gånger jag flög fram på motorvägen för att finnas där
Alla gånger jag log genom min egen smärta för att vara stark

Kanske blev jag lika förd bakom ljuset som alla andra? Så många vackra ord man har hört och trott på. Nej, jag är inte arg. Bara ledsen och besviken, på mig själv. Att jag vågade tro...
Jag har aldrig varit den som klagar eller säger emot, inte förens det är för sent i vilket fall.

Jag har hört så mycket skitsnack av alla, om alla. Jag lät det bara vara. "det är deras problem inte mitt" Tanken var väl absurd för jag gjorde det till mitt problem tillslut. Man var väl bara en avlastningsplats. Aldrig mer.
Jag vet inte vad som har sagts. Det är väl bäst så för jag hade nog bara blivit arg. Jag har hört allt förr. Det får räcka nu!

Tur som fan att det aldrig var en massa känslor inblandade, då hade nog saken vatt ännu värre, för min del i alla fall. Find them, feel them, fuck them, throw them away. Kanske låter rått men jag har då aldrig varit fin i kanten.
Klart som fan jag ångrar vad jag har gjort, men inte att sanningen kom fram.
Det finns en som har lyssnat och förstått. Klart jag har litat på folk men aldrig så mycket som på denna människa. Hon vet hur det är, att vara död inombords. Hjulet snurrar men hamstern är död. haha fin liknelse....

Denna staden är nu tom för mig. Finns ingen kvar.
Hata mig, spotta efter mig och fnys åt mina ord men jag vet vad som är sanning och lögn. Jag hoppas bara att historien inte har blivit förvrängd för att passa in. För det är inte rätt.

För nu, så röker jag bort hungern eftersom aptiten sviker och håller mig upptagen för att inte bryta ihop. Visst är livet underbart...

"Humans have a knack for choosing precisely the things that are worst for them."

Nordman - Djävul eller Gud


Vissa har allt, men vill ändå ha mer
rätt eller fel, å vem bestämmer
vissa har svaren, men tiger ändå
vit eller svart, kan en lögn va grå

svårt att berömma den som har det bra,
lätt att fördömma den som inget har.

Djävul eller gud, vem är jag vem är du
står du kvar, om himmelen faller.
Djävul eller gud, vad vet jag vad vet du
vem står kvar, om vem av oss faller,
du eller jag.

Vi lever idag o ett liv går så fort
om du va jag, va hade du gjort
stannar du kvar fastän hjärtat vill ut
kan ett farväl va ett lyckligt slut

svårt att förlåta den som vänder om
lätt att begråta det som fanns en gång.

Djävul eller gud, vem är jag vem är du
står du kvar, om himmelen faller.
Djävul eller gud, vad vet jag vad vet du
vem står kvar, om vem av oss faller.

tala är silver, men lyckas hålla tyst är guld
stenen är kastad, men vem stod utan skuld.


Djävul eller gud, vem är jag vem är du
står du kvar, om himmelen faller.
Djävul eller gud, vad vet jag vad vet du
vem står kvar, om vem av oss faller,
du eller jag.

Du eller jag, du eller jag.