Just nu lyssnar jag på Melissa Horn och är irriterad över min rygg. Jag tände lite ljus och kokade en kopp te så jag kan lugna ner mina rusande tankar lite. Det är mycket på samma gång, då är det ganska skönt att få vara lite ensam. Skönt men samtidigt väldigt skrämmande.
För om lite mer än en månad så kommer jag att sitta precis såhär, fast 30 mil från denna plats. Det gör mig faktiskt rädd...

Men det finns ändå en längtan i mitt hjärta. Bakom all osäkerhet och all rädsla.
Denna staden har inte mer att erbjuda mig. Jag kan inte komma vidare med mitt liv om jag väljer att stanna kvar. Någon gång måste man ta klivet och våga utmana sig själv.

Jag ser månen börjar gå upp bakom träden nu. Jag känner att det är ett perfekt tillfälle att kolla på Linkin Park skivorna jag fick. Känner att lite Chester är vad man behöver en natt som denna


Kommentera

Publiceras ej