Finns det någon som lyssnar på den tysta viskningen i en värld där den som skriker högst är den med sanningen?
Det är så svårt att urskilja, det är så svårt att acceptera. Men ändå.
Du hör den, och det är den som gnager i ditt samvete. Man vill låtsas som att allt är bra. Fasaden borde hålla, om bara ett tag...
Jag ligger fortfarande sömnlös vissa nätterna och begrundar vad jag gjort. Och mer och mer förstår jag.
Jag ska inte krypa under mattan med att även jag känner mig sviken, men av helt andra skäl
Jag ska inte säga att jag inte tycker det är naivt att låtsas, för ibland handlar det om att se saker i ett vidare perspektiv
Jag påstår inte att jag vet, för jag orkar ärligt talat inte lägga ner energi på att undersöka
Och jag kan säga med handen på hjärtat att jag kommer sakna min vän. Min vän som jag kunde sitta i timmar med på en sliten pir och prata om livet över en kopp kaffe. Det är väl det jag kommer sakna, hoppet om en glömd tid.
Men jag lever med glada minnen och rör mig framåt. Det förflutna får ligga orört. Det går inte att återskapa det man en gång hade. Hur mycket man än vill det ibland.
Jag tillåter mig nätter som dessa. När jag bara vill gömma mig själv och glömma min själva existens. Om jag blundar riktigt hårt och önskar mig bort... Alla faller ner ibland och då får man greppa tag om något som kan stoppa allt. Och även om jag kritiserar mig själv värst av alla, så måste jag tillåta mig själv att se det vackra i livet. Det hjälper att uppskatta de små sakerna.
För tillfället längtar jag till sommaren. Till hemkomsten av mina flickor. Hur vi samlas till Rocken och många, långa sommarnätter vid brasor, uppe på tak och berusade av glädje och nyckfulla drycker.
Nu börjar jag känna hur tunga mina ögonlock egentligen är. Sängen ser betydligt mer inbjudande ut än vad den gjorde för en halvtimme sedan...
Det är så svårt att urskilja, det är så svårt att acceptera. Men ändå.
Du hör den, och det är den som gnager i ditt samvete. Man vill låtsas som att allt är bra. Fasaden borde hålla, om bara ett tag...
Jag ligger fortfarande sömnlös vissa nätterna och begrundar vad jag gjort. Och mer och mer förstår jag.
Jag ska inte krypa under mattan med att även jag känner mig sviken, men av helt andra skäl
Jag ska inte säga att jag inte tycker det är naivt att låtsas, för ibland handlar det om att se saker i ett vidare perspektiv
Jag påstår inte att jag vet, för jag orkar ärligt talat inte lägga ner energi på att undersöka
Och jag kan säga med handen på hjärtat att jag kommer sakna min vän. Min vän som jag kunde sitta i timmar med på en sliten pir och prata om livet över en kopp kaffe. Det är väl det jag kommer sakna, hoppet om en glömd tid.
Men jag lever med glada minnen och rör mig framåt. Det förflutna får ligga orört. Det går inte att återskapa det man en gång hade. Hur mycket man än vill det ibland.
Jag tillåter mig nätter som dessa. När jag bara vill gömma mig själv och glömma min själva existens. Om jag blundar riktigt hårt och önskar mig bort... Alla faller ner ibland och då får man greppa tag om något som kan stoppa allt. Och även om jag kritiserar mig själv värst av alla, så måste jag tillåta mig själv att se det vackra i livet. Det hjälper att uppskatta de små sakerna.
För tillfället längtar jag till sommaren. Till hemkomsten av mina flickor. Hur vi samlas till Rocken och många, långa sommarnätter vid brasor, uppe på tak och berusade av glädje och nyckfulla drycker.
Nu börjar jag känna hur tunga mina ögonlock egentligen är. Sängen ser betydligt mer inbjudande ut än vad den gjorde för en halvtimme sedan...
If you're just safe about the choices you make, you don't grow.
Heath Ledger
Jag är inte säker på att jag gör rätt för det mesta men jag ångrar hellre det jag gjort än det jag önskar att jag gjort. Ibland får man höra tissel tassel bakom ryggen men, ya know what? Det skiter jag högaktningsfullt i för livet är för kort för självömkan!
GOD NATT!
Kommentera